En otrolig dag på LSS i Fokus

Konferenser är oftast en möjlighet till inspiration, ny kunskap, delade erfarenheter och spännande möten och samtal. Det gäller även årets LSS i Fokus, som arrangerades av Boet i Lund den 8 september.

Men för mig blev det en dag med så mycket mer.

Den gick rakt in i hjärtat.

Efter en varm och välkomnande inledning av Anette Hjalmarsson från Boet, som fick oss alla att känna oss både välkomna och nyfikna på dagen, fick jag göra en ny bekantskap med Negar Mottaghi.

Negar stod på scenen som rättighetspolitisk ombudsman och en stark röst inom funktionsrätt och LSS. Men hon delade också med sig av sina egna erfarenheter som mamma till ett barn med behov av särskilt stöd. Hennes föredrag var starkt. På riktigt. Hon gav oss ett väldigt konkret budskap: Vi måste våga se – och vi måste ha modet att göra arbetet för allas rättigheter. Det är inte ofta en föreläsning berör mig så starkt att tårarna kommer. Men Negars ärliga berättelser om hur vardagen kan se ut för henne och hennes son i Sverige 2026 landade rakt in i hjärtat.

Trots mina många år inom funktionsstödsområdet, och trots att jag känner att jag har både erfarenhet och kompetens, kan jag aldrig fullt ut förstå anhörigperspektivet eller den enskildes egna upplevelser.

Vi pratar ofta om självbestämmande, delaktighet och värdighet. Vackra och viktiga begrepp. Men vad betyder de egentligen i praktiken? Att som vuxen person med behov av stöd för att byta blöja upptäcka att det enda alternativet är att ligga på ett golv täckt med papper, på en offentlig toalett – är det värdigt? Är det verkligen det samhälle vi vill ha år 2026?

Det är frågor som stannar kvar.

Efter en kort paus fick vi ännu en ögonöppnare – och en lektion i vikten av att våga, att ha mod och att fortsätta framåt även när livet förändras. Torbjörn Svensson, som lever med Ushers  syndrom, en kombinerad syn- och hörselnedsättning, delade med sig av sin berättelse på ett oerhört inspirerande och starkt sätt.

Han berättade om hur diagnosen förändrade hans liv och om hur han tagit sig an utmaningar som lätt hade kunnat få många av oss att, om inte ge upp helt, så åtminstone sakta ner. Med humor, självdistans och stor öppenhet berättade Torbjörn om de tunga perioderna – men framför allt om vad han faktiskt har gjort för att skapa skillnad. Inte bara för sig själv, utan också för att öka kunskapen och förståelsen för Ushers syndrom.

I dag driver han bloggen Att leva med RP och äventyrskonceptet Deafblind Challenge. Jag måste erkänna att hans drivkraft att utmana både sig själv och de fördomar som finns fick mig att både le och faktiskt ”skämmas” lite. På ett bra sätt. En nyttig och tacksam påminnelse om att vi alla behöver våga se möjligheter och fundera över vad just vi kan göra för att fler människor ska få uppleva självständighet, delaktighet och möjlighet att påverka sina egna liv.

Jag vill också lyfta den fantastiska insats som Torbjörns tolkar gjorde. Att få se deras arbete på nära håll blev ytterligare en påminnelse om vilken enorm skillnad rätt stöd och rätt förutsättningar kan göra.

Efter en god lunch och möjlighet att träffa de olika utställarna fortsatte dagen med Bo Hejlskov Elvén. På sitt alldeles egna personliga sätt tog han oss med på en timmes resa kring autonomi och vikten av upplevd självständighet.

Som vanligt en timme fylld av viktiga perspektiv, personliga erfarenheter och kunskap. Många igenkännande skratt – men också flera tänkvärda påminnelser om hur vi kan förstå och möta människor på andra sätt.

Dagens överraskning kom sedan när vi fick möta Vår Röst. Ett härligt och modigt gäng som bestämt sig för att starta ett eget parti med fokus på viktiga och konkreta frågor ur ett funktionsnedsättningsperspektiv. Så inspirerande. Och så modigt.

Ännu en påminnelse om vad som kan hända när människor bestämmer sig för att inte bara prata om förändring – utan faktiskt försöker skapa den.

Dagen avslutades med ett panelsamtal där dagens föreläsare deltog och svarade på frågor som vi besökare hade skickat in under dagen. En perfekt avslutning på en fullspäckad dag.

När jag lämnade konferensen och tog tåget hem från Lund kände jag mig positivt fullproppad med intryck, tankar och känslor.

Trött – men samtidigt fylld av ny energi.

Och kanske framför allt med en stark känsla av att:

Utveckling är möjlig.

Men den kräver att vi vågar.

Att vi ser.

Att vi lyssnar.

Och att vi har modet att göra något åt det vi ser.

Tack Boet och alla ni som bidrog till en dag som verkligen gjorde skillnad.

En otrolig dag på LSS i Fokus